Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

DEBATT: Ålder ska inte styra vem som får vård

sjukhussängar
Foto: Daan Stevens

I corona-krisen måste vården prioritera rätt. I nuläget ska biologisk ålder vara ett kriterium när intensivvården prioriterar, men begreppet är inte exakt definierat. Därför riskerar den kronologiska åldern, det vi brukar mena med ålder, att användas i praktiken. För att prioritera rätt bör vården istället göra en helhetsbedömning av varje enskild individ. Det skriver 18 meriterade professorer, överläkare och docenter, bland dem Susanne Iwarsson, professor i gerontologi och koordinator för CASE, i en debattartikel på Aftonbladet debatt.

Enligt de etiska principerna för prioritering inom intensivvård i samband med Covid-19-pandemin ska biologisk ålder vara ett kriterium. Det finns dock inga kriterier för exakt biologisk ålder. Därför riskerar vi att kronologisk ålder, ett ännu sämre begrepp, kommer att användas i praktiken. Därför måste i en prioriteringssituation en helhetsbedömning av varje enskild individ göras.

På påskdagen hade 919 dödsfall på grund av Covid-19 hitintills rapporterats i Sverige. Mitt i coronakrisen ställs hälso- och sjukvården inför prioriteringar av vård och etiska frågeställningar ställs på sin spets. Det illustrerades tydligt i en artikel i Aftonbladet den 9 april 2020 där ett dokument från Karolinska universitetssjukhuset som stöd till läkare i beslut om intensivvård publicerades.

Enligt dokumentet kan det bli så att patienter med en biologisk ålder över 80 år inte är aktuella för intensivvård. Därefter har företrädare för Karolinska universitetssjukhuset i medierna förtydligat att en individuell bedömning alltid görs, vilket vi också förordar och stödjer.

När hälso- och sjukvårdens resurser inte räcker till och vi ställs inför prioriteringar måste dessa vägledas av principer och gällande lagstiftning.

Riksdagen antog 1997 den etiska plattformen för prioriteringar i hälso- och sjukvården, där bland annat människovärdesprincipen ska ligga till grund för prioriteringar i sjukvården.

Människovärdesprincipen om människans lika värde innebär att alla har rätt till vård oavsett ålder, inkomst, social ställning, etnicitet eller någon annan faktor. I linje med människovärdesprincipen får prioriteringar således inte göras utifrån kronologisk ålder. Därför måste prioriteringar reserveras för patienter där intensivvården förväntas göra nytta – oavsett ålder!

Den biologiska variationen mellan individer ökar också med åldern varför kronologisk ålder även av detta skäl inte är användbart. Däremot ska hänsyn tas till patientens biologiska ålder, vilken baseras på en rad faktorer såsom underliggande sjukdomar och funktion, genetiska förutsättningar samt åldersprocesserna i olika organ.

På senare år har begreppet skörhet (engelska frailty) använts för att beskriva de mest sjuka äldre, vilket går att gradera exempelvis med Clinical Frailty Scale (CFS) som ett stöd till kliniska beslut. Bedömningen av skörheten hos en person måste dock baseras på läget före ett akut insjuknande.

Den biologiska åldern medför att det finns en mycket stor variation i relation till den kronologiska åldern. Det finns bland alla åldrar personer som är helt friska, de med enstaka krämpor och de med många sjukdomar och nedsatt funktionsförmåga.

I gruppen 70+ är andelen med flera samtidiga sjukdomar större än i yngre åldersgrupper. Men svenska och internationella studier visar att tre fjärdedelar av personer i 85-årsåldern, trots förekomst av sjukdom under kontroll, lever ett bra liv i eget hem och upplever sig som friska.

Den värst drabbade åldersgruppen är personer mellan 80 och 90 år, som står för 371 av dödsfallen, och 236 avlidna var mellan 70 och 79 år. Endast nio personer under 50 har avlidit i Covid-19 i Sverige, och ingen under 20 år, enligt de laboratoriebekräftade fallen.

Den biologiska åldern kan vara högre, lägre eller samma som den kronologiska men vi har ännu inte tillräcklig kunskap för att kunna siffersätta den biologiska åldern.

Därför ska, i ett läge där prioriteringar av intensivvård måste ske, en helhetsbedömning av varje enskild individ göras. Denna helhetsbedömning baseras på förekomst av bakomliggande sjukdomar och skörhet före insjuknandet tillsammans med bedömning av förmågan att tillgodogöra sig behandling, sjukdomens allvarlighetsgrad och hur effektivt tillståndet kan behandlas.

Detta belyser hur stor möjlighet just denna patient har att överleva långvarig respiratorvård och återhämta sig. Vilken vårdnivå är rimlig för just denna patient utifrån varje individs enskilda förutsättningar? Denna bedömning kan enbart göras av läkare och kan inte styras med checklistor.

Därför ska inte åldersrelaterade siffror anges som kriterium för vem som ska erhålla intensivvård utan beslut måste tas utifrån en helhetsbedömning för varje enskild person utifrån dennes individuella förutsättningar. Det är bra att våra kollegor inom intensivvården i uttalanden delar denna syn.

Vi som skriver under detta har lång erfarenhet av vård av geriatriska patienter och/eller forskning inom äldreområdet.

Coronapandemin belyser och identifierar tydligt behovet av mer kunskap och forskning om skörhet i relation till etiska aspekter samt forskning kring det bredare begreppet biologisk ålder.

Vi hoppas att tillsammans med kollegor inom andra professioner och discipliner framöver kunna bidra med kunskap för att förebygga och behandla så tidigt i infektionsprocessen som möjligt så att vi bättre kan skydda sköra äldre personer hemma, i äldreboenden och på sjukhus.


Maria Eriksdotter, professor och överläkare i geriatrik, Karolinska Institutet och Karolinska universitetssjukhuset
Bengt Winblad, professor, överläkare i geriatrik, Karolinska Institutet, Karolinska universitetssjukhuset
Sölve Elmståhl, professor, överläkare i geriatrik, områdeschef, VE geriatrik, Skånes universitetssjukhus, Malmö, Lunds universitet
Tommy Cederholm, professor, Uppsala universitet, överläkare, Karolinska universitetssjukhuset
Synneve Dahlin-Ivanoff, professor, AgeCap, Göteborgs universitet
Anne Ekdahl, docent i geriatrik, Helsingborg, generalsekreterare i Europeiska Geriatriska Unionen (EuGMS)
Laura Fratiglioni, professor i geriatrisk epidemiologi, Aging Research Center, Karolinska Institutet
Martin Ingelsson, professor och överläkare i geriatrik, Uppsala universitet och Akademiska sjukhuset
Susanne Iwarsson, professor i gerontologi, koordinator för Centre for Ageing and Supportive Environments, CASE, vid Lunds universitet
Miia Kivipelto, professor i geriatrik, Karolinska Institutet
Jan Marcusson, professor i geriatrik, Linköpings universitet, överläkare vid Medicinska och Geriatriska akutkliniken, Universitetssjukhuset, Linköping
Agneta Nordberg, professor, överläkare, Karolinska institutet, Karolinska universitetssjukhuset
Peter Nordström, professor i geriatrik, Umeå universitet
Lars Nyberg, professor i psykologi och neurovetenskap, Umeå universitet
Johan Sanmartin Berglund, professor, Blekinge tekniska högskola, Karlskrona
Ingmar Skoog, professor och överläkare, Föreståndare för Centrum för Åldrande och Hälsa, Göteborgs universitet, Sahlgrenska universitetssjukhuset
Ulrika Winblad, professor i hälso- och sjukvårdsforskning, Uppsala universitet Anders Wimo, professor emeritus, Karolinska Institutet, familjeläkare Bergsjö

Till debattartikeln på Aftonbladet Debatt