Det säger Magnus Zingmark, biträdande forskare vid CASE och medlem i det internationella forskarnätverket ReAble.
Artikeln handlar om hur han och forskarkollegan Maya Kylén tillsammans med arbetsterapeuter och fysioterapeuter i en svensk kommun har tagit fram ett strukturerat program, med förslag på bedömningsinstrument som i större utsträckning ska ge stöd för personcentrerade insatser och därmed öka möjligheterna att även behov kopplat till aktiviteter utanför hemmet och social delaktighet uppmärksammas.
Utomhusmiljöer också viktiga
Maya Kylén, som genom sin forskning i samarbete med kollegor vid Högskolan Dalarna har belyst betydelsen av utomhusmiljöer och närmiljöer för personer med stroke, betonar att behovet av att utveckla modeller som tar hänsyn till och integrerar hela persons miljö är brådskande.
- Att den traditionella rehabiliteringen i många fall tar utgångspunkt i personernas funktionella begränsningar och inte i deras önskemål om att åter få vara del i samhället, vilket påverkar hälsa och livskvalitet negativt, har vi också sett i våra studier bland personer med stroke, säger Maya Kylén.
- Med tanke på att vård och rehabilitering alltmer sker i hemmet är det angeläget att fortsätta studera hur arbetssätt kan utvecklas för att stödja aktiviteter utanför hemmet, avslutar hon.
Sammantaget ser forskarna att ett mer strukturerat program verkar fungera för vissa men inte för alla. När det gäller att hitta bedömningar som ger stöd för personcentrerade insatser behöves det mer kunskap om hur olika professioner kan genomföra bedömningar och tillsammans med klienten identifiera vilka mål rehabiliteringen ska inriktas på.
Feasibility of a reablement-program in a Swedish municipality
