Hon tar över som ny bas för CASE Intressentråd

Vem är du?

– Jag är skåning uppvuxen på en gård i Hardeberga med lantbruk och djur. Jag blev tidigt medveten om kemikalieanvändningen i jordbruket, blev engagerad i den debatten och då vaknade mitt politiska engagemang. Jag är utbildad kemist och mitt första jobb var på Leo Läkemedel i Helsingborg. När läkemedelsindustrin omdanades började jag läsa medicin och blev distriktsläkare.

Vad fick dig att tacka ja till detta uppdrag? 

– Jag hade lovat mig själv att inte tacka ja till fler uppdrag, men nu är jag tillbaka i nyfikenheten och känner att jag vågar och vill. Jag är väldigt inspirerad – ett helt nytt uppdrag, ny miljö och nya intressegrupper. Det känns jätteroligt och mycket spännande! Även som politiker ville jag förändra och påverka, det är ett sätt att upprätthålla en demokrati. 

Vad har du mer arbetat med?

– Jag var partipolitiskt aktiv inom Centerpartiet de 25 första åren av min karriär, var riksdagsledamot 1995-1998. Därefter en paus under 20 år då jag var generaldirektör för Arbetarskyddsstyrelsen 1998-1999, ambassadör i Pretoria, Sydafrika 2000-2005 och i Alger, Algeriet 2006-2008. Efter det var jag tillbaka i mitt arbete som distriktsläkare. Som ordförande i forskningsnämnden 1995-1998, var jag inne i forskarvärlden, men då handlade det mest om ungdomars situation och rasism.

Hur kom du in på ambassadörslivet?

– Anna Lind blev utrikesminister 1998 och öppnade för fler kvinnliga ambassadörer, man fick gå utanför UD för att rekrytera och jag blev en av 29 kvinnor av totalt 100 ambassadörer. Jag hade tjänstgjort som ledamot i utrikesutskottet i riksdagen. Det var otroligt spännande att komma till Sydafrika, sex år efter att det hade blivit ett demokratiskt land.

Saknar du livet utomlands?

– Nej, det kan jag kompensera på andra sätt. Vi sökte oss medvetet hem, vår dotter var 13 år när vi flyttade hem, vi ville att hon skulle få gå i svensk skola, hon var 5 år när vi flyttade. 

Hur har du hunnit med allt? 

– Jag har inte planerat mitt liv, men tackat ja till tillfällen som kommit till mig. Uppbackningen som jag fick från min man, med hans stöd, var viktigt.

Hur var det att gå i pension? 

– Jag fick god hjälp på vägen av pandemin, jag slutade som läkare när pandemin tog fart, då var jag drygt 70 år och man ville inte anlita läkare i riskgruppen. Det blev ett naturligt avslut och jag har inte velat gå tillbaka. Jag känner att det finns en begränsning nu hur mycket jag kan ta in med nya rutiner, ny teknik, nya mediciner, nya journalsystem… 

Ditt tips för att leva ett rikt liv? 

– Var nyfiken, se möjligheter istället för hinder - det har jag lärt mig av mina patienter. Och att hålla sig fysiskt aktiv. Jag promenerar mycket, har slutat jogga, sista tjejmilen sprang jag i fjol. Behålla sina vänner och delta i samtal är en annan viktig sak.

Vilka erfarenhet kommer till nytta nu i nya rollen?

– Som distriktsläkare har jag genom åren mött äldre personer som behöver hjälp från samhället, omsorgen, sjukvården och kollektivtrafiken. Erfarenheten inom politiken har lärt mig hur samhället fungerar och vad det har för ansvar.

Vad blir viktigast nu att ta tag i som ny ordförande? 

– Att fortsätta föra dialogen mellan forskarvärlden och de berörda intressenterna. Jag vill bygga ett nytt intressentråd, men är väldigt lyhörd för det som har funnits, och vill tillföra nya insikter och aspekter. Jag är van att leda, är inte rädd att ta ansvar, men angelägen om att samla mångas åsikter och erfarenheter.