– Vi ser att man flyttar redan innan pensioneringen, det är alltså inte den som avgör, säger hon.
Mtutu har jämfört flytt- och hälsodata från SCB och Socialstyrelsen mellan de som flyttar och de som bor kvar. Hon ser en tydlig koppling mellan äldre personers flyttbenägenhet och deras fysiska och mentala ohälsa. Underliggande fysiska och psykiska sjukdomar ökar sannolikheten för flytt bland ”yngre äldre”, men det är sannolikt en kombination av olika omständigheter som ligger bakom.
Studien handlar om hur äldres boende förändras över tid och vilka livshändelser som påverkar om man bor kvar eller flyttar. Den är en del av forskningsprogrammet RELOC-AGE som studerar boendeval, flytt och hälsomönster senare i livet hos den svenska befolkningen över 55 år. Det finns inte mycket annan forskning om boende och åldrande som tar in hälsoaspekterna på det här viset. Tidigare forskning är också begränsad till undersökningar av hyresbostäder och privatägda bostäder.
– Vi lade till fler boendetyper än bara dessa två – vi har mycket data i Sverige som kan användas för att se vad människor väljer.
Stora livshändelser får oss att flytta
Regina Samu Mtutu konstaterar att de flesta i studien fortsätter att bo i samma bostad under många år, även när förutsättningar förändras. Majoriteten i studien, 76 procent, flyttade inte. Studien visar tydligt att flyttbeslut sällan är slumpmässiga. Äldre väljer att flytta framför allt när hälsan försämras, eller vid förlust av partner, eller när barn flyttar eller flyttar tillbaka.
Även om denna studie inte kan ge svar på vad äldre tycker är viktigt vet vi från annan forskning att hemmet är betydelsefullt för identiteten, trygghet och självständighet. Samtidigt kan en bostad bli svårhanterlig när trappor, avstånd till service och sociala kontakter och när behov av underhåll inte längre passar livssituationen.
Studien kartlägger olika typiska mönster i hur äldre flyttar – exempelvis från villa till mer lättskött lägenhet eller närmare service och anhöriga. En viktig slutsats i hennes studie är att många flyttar till bostäder som är mindre, närmare service och sociala nätverk, medan flytt till äldreboende är mindre vanligt.
En växande grupp behöver ”mellanboenden” anser Regina Samu Mtutu. Det behövs fler bostäder som gör det möjligt att bo kvar längre, men också bättre alternativ för dem som vill eller behöver flytta. Det betyder att kommuner och samhällsplanerare behöver utöka utbudet av trygghetsboenden och senioranpassade hyresrätter, för att matcha äldres faktiska behov. Politiker kan förebygga ohälsa genom bättre bostadsplanering och tillgängliga bostäder kan minska behovet av hemtjänst och vård och öka tryggheten för äldre.
– Stärk stödet vid kritiska livsförändringar, när någon mister en partner eller får försämrad hälsa, blir boendesituationen avgörande. Rätt insatser i rätt tid kan göra stor skillnad, fortsätter Regina Samu Mtutu.
Dessutom behöver social ojämlikhet motverkas mer än vad den gör idag.
– Om äldre med sämre hälsa eller lägre resurser inte har råd eller möjlighet att flytta till mer lämpliga bostäder riskerar ojämlikheten att öka. Det finns behov av mer stöd i beslutsprocessen kring boende, särskilt vid stora livsförändringar.
Man kan göra något själv – att planera boendet i tid möjliggör aktivt och hälsosamt åldrande. En flytt behöver inte vara ett nederlag – ofta är det ett sätt att behålla sin självständighet menar Regina Samu Mtutu.
Vad blir nästa steg för dig?
– Jag vill veta mer om flyttningar relaterade till en specifik diagnos som är vanlig bland äldre, nämligen stroke. Vilka förändringar gör man då? Det handlar min nästa studie om. Längre fram vill jag se vilka orsaker som är kopplade till det.
Läs vetenskapliga artikeln “Exploring housing trajectories in later life and their links to demographic, socioeconomic and health characteristics: the register RELOC-AGE study”