Javascript är avstängt eller blockerat i din webbläsare. Detta kan leda till att vissa delar av vår webbplats inte fungerar som de ska. Sätt på javascript för optimal funktionalitet och utseende.

Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Nya medarbetare på CASE: Välkommen Magnus Zingmark, biträdande forskare!

man med glasögon
Magnus Zingmark. Foto: privat

Under våren får forskargruppen Aktivt och hälsosamt åldrande vid CASE fyra nya medarbetare. Biträdande forskare Magnus Zingmark, vid Umeå universitet, som också är anställd som forskare vid Östersunds kommun, är en av dem.
– Jag ser fram mot att komma ner till Lund och träffa kollegor på plats, säger Magnus.

Välkommen till CASE-gemenskapen! Hur känns det att ha blivit en del av forskningsmiljön CASE?
 – Det känns väldigt roligt och inspirerande. Jag har haft en del samarbeten de senaste åren så jag har redan tidigare hunnit bekanta mig med CASE så nu känns det bra att bli en del av den spännande forskning som bedrivs här.
Hur hittade du till CASE?
– Efter min disputation våren 2015 fick jag en tjänst i Östersunds kommun. Som den enda forskaren i det sammanhanget började jag ta kontakt med olika forskningsmiljöer som jag såg låg i linje med den forskning jag ville bedriva och där jag såg att det fanns en nytta ur kommunens perspektiv. Jag åkte ner och presenterade mig och ganska snart hade jag påbörjat samarbeten med Maria Haak och Marianne Granbom. Jag gick även en post doc-kurs genom SWEAH, vilket också bidrog till kopplingen till CASE .
Vad innebär det för dig som forskare att vara en del av CASE? Fördelar? Utmaningar?
– Hittills har min vardag blandats med forskning kring implementering av hälsofrämjande insatser i en kommunal kontext och med andra frågor som inte handlar om forskning. I och med tjänsten som biträdande forskare kommer jag få mer tid att fokusera på forskning och fördjupa mig inom ett av mina intresseområden. Att få göra det inom ramen för CASE ser jag som en stor fördel utifrån den samlade kunskap och erfarenhet som finns här.
– Just nu så här i början är en utmaning att ta till sig det som är särskilt relevant för mig bland all den forskning som finns inom ramen för CASE och hålla fokus på det projektet som nu ska genomföras med alla deadlines och aktiviteter som det innebär.
Du kommer att forska på distans, också när tiderna blir normala igen. Hur kommer samarbetet med CASE att se ut?
– Jag är anställd 70 procent vid CASE och kommer resa till Lund en gång per månad och kommer då vara på plats från tisdag till fredag. Just nu har mina inplanerade veckor i Lund fått ersättas med online-möten. Jag tycker att det har gått väldigt bra och det är ju positivt nu när vi i många sammanhang blir tvungna att hantera våra möten via Teams eller andra lösningar. Sen ser jag fram mot att komma ner och träffa kollegor på plats.
Du är en kommunalt anställd forskare i Östersund, det låter unikt. Varför anställde Östersunds kommun dig, en forskare, i sin verksamhet? Och varför tyckte de att de behöver en forskare just inom ditt forskningsområde?
– Jag vill ge en stor eloge till min tidigare förvaltningschef Lars Liljedahl som numera är kommundirektör i Härnösand. Han hade modet att satsa på att anställa mig som en del i en omfattande omställning för att styra om kommunen mot att jobba mer hälsofrämjande, förebyggande och att stärka rehabiliteringen. Jag tycker att han hade en god insikt i att vi behöver ny kunskap och att vi behöver tillämpa den kunskapen i praktiken. Där tror jag att det var en stor fördel att han varit verksam i flera kommuner men också på nationell nivå. Sen hade jag också sett till att informera om min forskning och att jag såg möjligheter kring hur vi skulle kunna jobba för en bättre hälsa hos medborgarna och ett mer kostnadseffektivt nyttjande av våra resurser.
Vad innebär din kommunala forskartjänst rent praktiskt?
– Sammantaget skulle jag säga att min forskning handlar om hur vi kan översätta kunskap vi har från tidigare forskning och att tillämpa den i en kommunal kontext.
Den forskningsmässiga delen av min tjänst handlar om att implementera hälsofrämjande och förebyggande insatser samt att utveckla rehabiliteringen. Som en förlängning av mitt avhandlingsarbete har jag jobbat med att införa hälsoträffar för seniorer och studera implementeringen. Vi har ganska god evidens för att den typen av intervention ger goda hälsoeffekter och är kostnadseffektiv men det betyder långt ifrån att det är enkelt att implementera. Vi har märkt att det är många praktiska utmaningar med implementeringen där vi under en testperiod har finjusterat rekryteringsmetoder och det praktiska genomförandet för att verkligen nå de vi ser har nytta av att ta del av den typen av intervention. I början av mars genomförde vi den första träffen efter flera månaders förberedelser men sen kom corona-pandemin så nu är det arbetet pausat.
– Den nuvarande situationen har dessvärre påverkat flera projekt där vi precis var på väg att rekrytera deltagare, där vi nu istället behöver avvakta. Samtidigt har vi tagit en rad nya FoU-initiativ väldigt snabbt kring digitala möten som ett alternativ eller komplement när fysiska möten bör undvikas. Direkt kopplat till vår verksamhet gör vi nu några studier som handlar just om hur redo vi är att arbeta med digitala möten och att bygga kunskap kring hur och när de fungerar. Vi är väldigt tidigt i den processen men i korthet ser det lovande ut att arbeta med digitala möten (https://www.researchgate.net/publication/340479643_Digital_meetings_in_home_health_care_during_the_COVID-19_pandemic)
Du forskar om fallprevention. Berätta om din forskning.
– Östersund ligger dåligt till i fallskadestatistiken och vi har ett politiskt mål att fallskadorna ska minska. I våra verksamheter är detta frågor man jobbar med hela tiden, men vi måste också prova nya metoder. Jag kände till att appen Säkra steg  hade utvecklats i Umeå så jag sökte samarbete med den forskargruppen där Marlene Sandlund, Erik Rosendahl och Lillemor Lundin Olsson ingår. Sedan i höstas pågår en nationell randomiserad studie samt en pragmatisk klinisk studie i Östersund. Tillsammans med vår doktorand Saranda Bajraktari har vi genomfört en kampanj för att nå så många som möjligt ur målgruppen.
Hur kommer det sig att du började forska om just fallprevention?
– Fallprevention är som sagt prioriterat men vi har också ett stort fokus på e-hälsa i Östersund och Jämtland. Det är ett glesbygdslän med stora avstånd, Jämtland är faktiskt större än Belgien och Nederländerna tillsammans, men endast med en stad och ett sjukhus. Vi har därför starka incitament för att jobba offensivt med e-hälsolösningar. Därför är projekten kring Säkra steg mycket spännande. Hur fungerar det egentligen att erbjuda styrke- och balansträning via en app för personer som är 70+? Den kunskapen behöver vi nu i många sammanhang, inte minst i forskningsprojektet  RELOC-AGE där vi också utvecklar ett webbaserat stöd för seniorer.
På vilket sätt gagnas kommuninnevånarna av att en ha anställd forskare vid kommunen?
– Ja, nu är ju jag partisk i frågan och har svårt att besvara frågan objektiv. Men jag har ambitionen att vi ska se till att använda den evidens som vi faktiskt har för att jobba mer hälsofrämjande och förebyggande. Vi behöver fortsatt forska på olika slags interventioner för att ta fram kunskap om effekter, kostnadseffektivitet och genomförbarhet MEN vi har redan mycket kunskap och det är hög tid att tillämpa den! I det ingår även att vi måste kommunicera detta till beslutsfattare så att kloka prioriteringar görs.
Vi har under lång tid pratat om att det blir fler äldre 2030 eller 2050 men det är faktiskt här och nu det händer. Inom en tioårsperiod ökar antalet personer 80 år och äldre i Östersund från 3200 till ca 5000. Vi vill alla bibehålla en god hälsa under åldrandet och vi har evidensen för att bidra till det. Om inte vård och omsorgsbehoven ska öka dramatiskt så är det dessutom en nödvändighet för den ekonomiska hållbarheten.
Hur gagnar din forskning de äldres hälsa?
– Vi arbetar utifrån en handlingsplan för något vi kallar ”En hälsofrämjande kommun”. I det arbetet har vi ett tydligt aktivitetsfokus – att de aktiviteter vi gör och de sammanhang vi är delaktiga i har stor betydelse för hälsan. Det vi gör handlar om att stärka medborgarnas förutsättningar att påverka sin egen hälsa och i det att vi kan bli bättre att jobba med information, kunskap, tillgänglighet och specifika evidensbaserade interventioner.
Hur mäter man om de gagnas?
– Utöver arbetet med Säkra steg har vi ingen pågående effektstudie. Däremot följer vi en lång rad nyckeltal som finns tillgängliga i Kolada (Kommun och landstingsdatabasen). Vi skulle helt säkert kunna designa mer robusta studier för att mäta effekter men vi har hittills inte haft de resurserna. Så vi följer helt enkelt hur verksamheterna utvecklas och hur medborgarnas behov utvecklas över tid.
Innebär din evidensbaserade input i kommunens verksamhet också någon ekonomisk vinst för kommunen?
– Det är mycket svårt att härleda just det jag gör till exakt hur det påverkar ekonomin. Men just ekonomin är något alla kommuner följer noggrant. Vi har som sagt arbetat med hälsofrämjande och förebyggande insatser på bred front och ser att det har effekt. Från och med 2014 har vi sänkt den årliga kostnaden med ca 170 miljoner per år. Det kan ställas i relation till vår årliga budget som är cirka 1,5 miljard. Sen är vi ödmjuka inför att vi inte med säkerhet kan säga exakt vilka av alla åtgärder som har påverkat resultatet. Vi ser det snarare som det sammantagna resultatet av en långsiktigt uthållig strävan. Men visst ser det lovande ut och det ger fortsatt styrka och trygghet till politiker och verksamhetsledningen att fortsätta på den inslagna vägen.
Vad jobbar du med precis just nu?
– Just nu är mitt mesta fokus på att starta upp arbetet inom RELOC-AGE. Det är många delar som ska tydliggöras inför etikansökan. Sen har ju corona-pandemin påverkat vårt arbete och skakat om vardagen och våra verksamheter. En konsekvens av det är att vi nu har ett stort fokus på hur vi även i den kommunala verksamheten kan övergå till mer distansoberoende möten som ersättning eller komplement för hembesök och fysiska möten. Det vi lär oss nu kring det kommer ha betydelse även på sikt.

 

Magnus Zingmark

Ålder: 48
Bor: Frösön, i villa
Familj: Sambo, tre söner, bonusdotter och två Siberian huskies (hundar)
På fritiden: Träning och friluftsliv i många former till fjälls, till havs, på sjö och i skog
Utbildning/Bakgrund: Arbetsterapeut, innan min forskarutbildning hann jag jobba i 15 år med medicinsk rehabilitering i Falun, vuxenhabilitering i Östersund, och framförallt hemrehabilitering i Östersund
Jobb: Biträdande forskare CASE, Aktivt och hälsosamt åldrande (70%), Forskning och utvecklingsansvarig Östersunds kommun (30%)
Ditt forskningsområde: Effekter och kostnadseffektivitet av hälsofrämjande, förebyggande och rehabiliterande insatser samt implementering av dessa insatser i en kommunal kontext
Tre ord som beskriver dig: Positiv, fokuserad, omtänksam
Livsmotto: Försök med det omöjliga så når du högsta graden av det möjliga