Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Silviasystern: "Jag har tyckt att forskning är onödig"

Kvinna i orange blus står i lummig grönska
Karin Nilsson. Foto: Helsingborgs stad

Årligen satsas nya pengar på forskningen inom åldrande och hälsa. Men tas forskningsrapporterna och resultaten av studierna till vara ute i samhället? Och vilken nytta är dem för de människor som berörs allra mest? Möt Silviasyster Karin Nilsson som blivit omvänd när det handlar om att anamma forskningsresultat.

På den populärvetenskapliga konferensen CASE-dagen presenterar forskarnätverket CASE vid Lunds universitet aktuella studier och resultat inom åldrande och hälsa för allmänhet, politiker, tjänstepersoner och andra forskare. Den 16 april arrangeras dagen på Campus Helsingborg på temat ”Goda levnadsvillkor för den åldrande befolkningen”. 

Undersköterskan Karin Nilsson arbetar på myndighetsenheten som stöd till biståndshandläggarna vid vård- och omsorgsförvaltningen i Helsingborg. Hon är utbildad Silviasyster, specialiserad i demensvården med ett personcentrerat omvårdnadsperspektiv. I över 40 år har hon arbetat med personer med olika kognitiva nedsättningar och är med och avgör om en kognitivt anpassad plats ska erbjudas.

Men Karin Nilsson har inte alltid varit intresserad av forskning på området.

"jag var egentligen inte alls intresserad av forskning"

– Nej tvärtom, jag var egentligen inte alls intresserad av forskning. Jag har tyckt att forskning är onödig, att det bara är att göra. Ofta är du en praktiker som undersköterska, fungerar något så gör vi det, säger hon. 

När hon gick Silviautbildningen fick de lära sig de goda effekterna av att sjunga, för att vårda.

– Det har vi vetat i massor av år och så skulle plötsligt någon forska på det.

Gör endast sådant som får effekt

Men nu har Karin bytt sida.

– Jag upptäckte att vi kunde dra nytta av forskningen. Tack vare den kunde vi fokusera på evidensbaserade åtgärder och insatser, sätta krav på det vi ska göra och sluta göra sådant som inte har effekt.

Som exempel lyfter hon fram stadens park, Minnenas och kunskapens trädgård, som utvecklades och byggdes i nära samarbete med de två CASE-forskarna Lisa Ekstam och Yvonne Johansson, i samband med H22-utställningen om den utvecklande staden. Den specialanpassade parken med skog, fruktlund, vatten och grillplats med naturljud och Svensktoppenhits, har blivit en uppskattad plats bland personer både med och utan olika funktionsnedsättningar, visar både synpunkter från användarna och statistiska mätningar.

– Samarbetet med forskarna var helt nytt för mig och jag började reflektera över min roll - det har gett jättemycket, fortsätter Karin Nilsson. 

Nu är det hon som är drivande på sin arbetsplats, att snappa upp nya forskningsrön kring kognitiva sjukdomar. Bland annat från nätverk där hon är medlem och nyhetsbrev om forskning. 

– Jag får information när det kommer nya saker och delar med mig av det till kollegor. Eller rättare sagt tvingar på dem ny forskning som kommit. Nu har de blivit vana vid att prata om detta i vardagen, det gjorde vi inte för några år sedan. 

Vad hade hänt om du inte hade anammat forskning?

– Då hade vi riskerat att missa viktiga saker och vi hade missunnat de som lider av funktionsnedsättningar. Det är viktigt att vi kan förmedla forskningen till dem. På hembesöken får vi ju frågor om till exempel nya mediciner som kommit, eller var vi står idag när det gäller till exempel Alzheimers-forskningen. 

Sprids till fler områden

Människorna som hon möter intresserar sig också särskilt för offentliga miljöer. 

– Forskningen visar att dessa kan göras mer tillgängliga med enkla medel. Pratar vi mycket om det här så blir dialogen mer naturlig. Jag tycker miljöerna har blivit mer tillgängliga nu jämfört med när jag började för många år sen. Jag upplevde det då som äldre herrar som satt avskärmat och forskade - nu görs det nära oss och jag kan göra skillnad i mitt jobb.

I Helsingborg byggs avdelningar om från somatiska till kognitivt anpassade, när det gäller till exempel färger och ljus.

– Vi har använt forskningsrönen och slipper testa själv, till exempel vilken lutning som ska vara på ramper. Och att vi inte ska ha mörka stråk i golvet, för det kan upplevas som hål. Samarbetet med stadsbyggnadsförvaltningen hade vi aldrig haft utan vårt forskningsprojekt och kulturförvaltningens medverkan har lett till ett nära samarbete med vår förebyggande enhet, säger Karin Nilsson.

 

Läs mer om forskningsprojektet Samverkan-för-ökad-kompetens-i-äldreomsorgen 

CASE-dagen 16 april 2024 presenteras den senaste forskningen inom åldrande och hälsa. Välkommen att delta!