I november var jag på en studieresa i USA. Jag hade fått accepterat en presentation på GSA:s årliga konferens som i år var i Boston. För att motivera en sådan lång resa passade jag också på att besöka amerikanska kollegor. Jag flög först till Baltimore, i Maryland. Där bodde jag hos vänner från när jag och familjen bodde där 2016-2018. Jag hade ett forskningsutbyte då – en internationell postdok på Johns Hopkins University. Denna gång besökte jag forskaren Joyce Weil som jag kom i kontakt med under pandemin på distans.
Hon har utvecklat en skattningsskala där äldre personer skattar hur lämpligt deras närområde är för kvarboende (”ageing-in-place”). Instrumentet heter ”Person-Place Fit Measure for Older Adults” (PPFM-OA) och jag har översatt det till svenska och prövat det vetenskapligt. Jag har sett att det fungerar väl även i ett svenskt sammanhang. Och nu efter fem års distanskontakt kunde vi träffas. Joyce visade mig runt på Towson University och jag fick också förmånen att delta på en av hennes workshops kring forskningsmetodik och gerontologi. Spännande att få träffa studenter.
Vi har projektidéer där vi nu jobbar mot finansiärer i både Sverige och USA.
När jag var på Towson fick jag också möjligheten att träffa Kendra Heatwhole-Shank som är chef för avdelningen för arbetsterapi på samma universitet. Och jag fick en fin rundvandring i deras nya lokaler. Att utbilda sig till arbetsterapeut i USA innebär att man först måste ha tre års universitetsstudier (en så kallad ” bachelor's”), därefter kan man antas till arbetsterapeutprogrammet som är en mastersutbildning. En annan stor skillnad är förstås att det är höga anmälningsavgifter för att kunna studera överhuvudtaget.
Sedan tog jag Amtrak-tåget vidare norrut i en och en halv timme för att ta mig till Philadelphia och träffa forskaren Safiyyah Okoye. Vi lärde känna varandra på Johns Hopkins University. Okoye är sjuksköterska och liksom jag mycket intresserad av bostaden och närområdets betydelse för ett gott åldrande. Vi har projektidéer där vi nu jobbar mot finansiärer i både Sverige och USA.
Efter en helg i Philadelphia, där jag njöt av promenader, underbart kaffe och en Rousseau-utställning på Barnes foundation museum hoppade jag på tåget igen och tog mig till Boston. Där deltog jag på GSA-konferensen och kunde presentera resultat från projektet om att vara äldre i utsatta områden i Sverige.
Jag var på flera inspirerande presentationer och seminarium. Mest uppskattade jag en prisföreläsning av professor emeritus Stephen Golant som i fjol fick M. Powell Lawton Award. Kotym är att pristagaren året efter håller en prisföreläsning. Jag har haft stor nytta av Golants teoretiska bidrag inom miljögerontologi ända sedan jag var doktorand. Så det var kul att få en chans att träffas igen en kort stund. Hans föreläsning handlade om hur den digital dimensionen av äldre personers boendemiljöer idag är så viktig (på gott och ont!), men att den teoretiska utvecklingen inte har hängt med.
Efter två intensiva och inspirerande veckor var det sedan dags för mig att flyga hem igen.
Text: Marianne Granbom