Det handlar alltså om åldersvänliga städer, men man fokuserar inte specifikt på äldre personer.
– Jag gillar de initiativ som är inriktade på både äldre och yngre generationer, som placeringen av en träffpunkt för seniorer vid en skolgård i Uppsala. Och "generation games", tävlingar för unga och äldre i Norge, säger Kiran Maini Gerhardsson.
Hon tycker det är viktigt att insatser inte stannar vid engångsevent, utan även omfattar förändringar i den byggda miljön och kontinuerlig verksamhet, för att främja social samhörighet. Hon håller med WHO, som betonar vikten av att utvärdera. Som stöd för detta har WHO tagit fram vägledningar och det interaktiva verktyget Gap Map.
Deltagarna kom från Sverige, Danmark, England, Estland, Finland, Island, Lettland och Norge. Konferensen vänder sig främst till kommuner, men på grund av det ekonomiska läget har många kommuner infört resestopp, så det blev ingen storkonferens - cirka 40 deltagare. Alla föreläsningar har spelats in och visas på Nordiskt välfärdscenters Youtubekanal.
WHO samlar åldersvänliga städer
Oskar Jonsson var inbjudan för att presentera medborgarforskningsprojektet Bostadsförsöket.
– Det är relevant för kommuner som har anslutit sig till Världshälsoorganisationen, WHO:s, globala nätverk för åldersvänliga städer och samhällen. Min presentation blev mycket uppskattad och jag fick flera bra frågor och synpunkter, säger han.
Uppsalakoordinatorn Kenny Jansson såg stora möjligheter med att använda data om fysisk tillgänglighet i bostäder, som samlats in via medborgare, som underlag vid planering av kommuners bostadsförsörjning. Att ha tillgång till sådan data på postnummernivå kan vara till stor nytta för många kommuner menade han.
WHO:s nätverk etablerades 2010 och omfattar idag 1 445 städer och samhällen i 51 länder. Den gemensamma visionen är att göra samhällena till en utmärkt plats för att åldras i. Som svar på den globala befolkningens åldrande och snabba urbanisering fokuserar nätverket på lokala åtgärder som främjar människors fulla deltagande i samhällslivet och främjar ett hälsosamt och aktivt åldrande. Nordens välfärdscenter koordinerar ett nordiskt nätverk för åldersvänliga städer och kommuner, och ingår i WHO:s nätverk.
Konferensens moderator var Anne Berit Rafoss, projektledare på Centre for an Age-Friendly Norway. Emma Matsson, utvecklingsledare på Åldersvänliga Göteborg tyckte att det var dags för Sverige att starta ett liknande center för ”Åldersvänliga Sverige”.
Var blir det bäst att åldras?
Vikten av att inte bara fokusera på äldre lyftes flera gånger under konferensen.
– Generationsövergripande aktiviteter anses gynnsamma och ett bra sätt att jobba på framöver. Kommunerna inspireras av varandra både nationellt, i Norden, Baltikum och internationellt. WHO har en global databas med åldersvänliga praktiker varav en del är utvärderade, säger Oskar Jonsson.
Jönköping läns vision är att vara bästa platsen att åldras på. Konkurrens mellan kommuner ses som något positivt, som kan sporra och stimulera.
Många hade sett fram emot att lyssna till Natalie Turner, som leder ”Localities at the Centre for Ageing Better”, men det får göras i efterhand online eftersom hon tappade rösten och var tvungen att ställa in sin livepresentation. Därmed blev det mer tid för diskussioner i grupper, guidad rundvandring i UN Citys entréplan och videopresentationer.
– Det var trevligt att träffa Louise Scheel Thomasen, som är ny projektledare/seniorrådgivare för verksamhetsområdet äldre på Nordens välfärdcenter. Det ska bli spännande att följa hennes arbete framöver, säger Oskar Jonsson.
Han har tidigare deltagit i en internationell workshop om universell utformning och samhällsekonomiska analyser. En rapport om det arbetet publiceras av Nordens välfärdscenter senare i november.