Att ha kontakt med nära och kära digitalt har blivit en livlina för många som nu befinner sig i karantän på grund av coronaepidemin. Det är en livlina som nu måste sträckas ut till landets äldreboenden.
 

Äldreomsorgen måste öka möjligheten till kontakt med anhöriga för dem som bor på äldreboenden genom att:
• köpa in surfplattor.
• se till att det finns wifi.
• ge vissa anställda tid, uppdrag och stöd att agera som digitala ombud.
Vård- och omsorgspersonal kämpar nu med att hantera coronavirusets härjningar, men de står också inför en annan utmaning: ensamheten och isoleringen som drabbar många gamla på äldreboendena.
 

Just nu råder besöksförbud på landets äldreboenden. Både de äldre och deras anhöriga lider av det. Situationen förvärras av att sociala aktiviteter ställs in, också det för att minska risken för smitta. Samhället kan inte snabbt trolla fram ett vaccin mot covid-19, men samhället kan se till att de som bor på äldreboenden får ett fönster till världen utanför, till vänner som också är ensamma, till vuxna barn, barnbarn och andra släktingar. Och att de som finns utanför får ett fönster in.
Vi föreslår att samtliga Sveriges kommuner så snart som möjligt skapar ett digitalt basupplägg genom att se till att alla äldreboenden har wifi, samt att det finns minst två surfplattor på varje avdelning (självklart ska de hanteras så att de inte blir en smittkälla). Allt ska också gälla äldreboenden som drivs privat.
Men det räcker inte att det finns surfplattor och wifi. Äldreboendena behöver utse ”digitala ombud” eller ”it-coacher” bland personalen, och ge dem tid, mandat och resurser till att uppmuntra och hjälpa de boende att hålla kontakt med anhöriga och vänner digitalt.
De digitala ombuden ska ta ansvar för att äldre informeras om möjligheterna och uppmuntras att göra digitala kontakter till en del av sin vardag. Ombuden ska få utbildning och teknisk support från kommunerna.
Anhöriga ska kunna gå till en lokal, kanske på boendet, där de både kan få hjälp så att de framöver själva kan hantera tekniken och i stunden bli hjälpta så att de där och då kan kommunicera med de äldre. Det är viktigt att kommunerna och privata aktörer ser dessa uppgifter som delar av äldreboendets kärnverksamhet. Enligt socialtjänstlagen syftar äldreomsorgen till att ge värdighet och välbefinnande för de äldre.
 

Många människor i Sverige har dagligen kontakt med anhöriga genom digitala program som Skype, Zoom och Facetime. För en del är det en självklarhet, nu i coronatider mer än tidigare. Men det gäller inte för alla.
Undersökningen Svenskarna och internet från 2019 bekräftar bilden från flera andra studier: personer över 75 år är de som i minst grad använder digitala medier, liksom personer med funktionsnedsättningar. Vad kan göras? En forskningsöversikt från Linköpings universitet som gjorts på uppdrag av Digitaliseringsrådet drar slutsatsen att fyra faktorer kan minska det digitala utanförskapet: tillgång till teknik, motivation, främjande av färdigheter och främjande av användning.
Personer i 80–90-årsåldern är ofta obekanta med de digitala möjligheter som finns och känner sig osäkra i förhållande till själva tekniken. De har därför svårt att ställa krav om att få hjälp att hålla kontakt på distans med anhöriga och vänner.
 

På vissa äldreboenden saknas wifi för de boende. På äldreboenden finns dessutom sällan rutiner för hur digitala kontakter ska uppmuntras, stödjas och genomföras. Frågan hamnar vid sidan av verksamhetens huvudsakliga inriktning.
Men en del kommuner kan fungera som digitala förebilder.
Krokoms kommun i Jämtland har under parollen ”Älska någon på avstånd” ordnat surfplattor med Skype, Zoom och Facetime till alla äldreboenden och skickat ut enkla användarmanualer till både anhöriga och personal. En it-pedagog ger hjälp om någon kör fast.
Kalmar kommun har startat ett digitalt mötesrum för personer som vill se sina närstående på kommunens äldreboende.
I Lunds kommun köps surfplattor in till kommunens äldreboenden.

Det kan hända att äldre med omfattande hälsoproblem måste vara fysiskt isolerade under många månader framöver. I en svår tid kan ett enkelt digitalt upplägg innebära både glädje och lättnad för många människor. Att kunna kommunicera med sina nära och kära borde vara en självklarhet, även för dem som bor på äldreboenden.

Tove Harnett, docent i socialt arbete vid Lunds universitet
Sofi Fristedt, specialist i arbetsterapi och biträdande forskare vid CASE på Lunds universitet
Håkan Jönson, professor i socialt arbete vid Lunds universitet .
Eva Wiman, anhörigrådgivare och verksamhetsansvarig vid Malmö anhörigförening