Gemensamt för dessa är att den som bor där accepteras som aktiv i sitt missbruk och att ingen behandling ges. Ställena fyller en viktig funktion, menar forskarna, men de bör varken idealiseras eller talas om i termer av ”huset som Gud glömde”.
– I många kommuner bollas äldre med missbruk runt bland tillfälliga lösningar och stabila lösningar efterfrågas. Rapporten baseras på en enkät till 290 kommuner samt 90 intervjuer med personer som bor på boendena, personal, handläggare och chefer, säger Tove Harnett, docent i socialt arbete vid Socialhögskolan i Lund, som gjort kartläggningen tillsammans med kollegan professor Håkan Jönson.