Terashima leder forskningsenheten Planering och design för jämlikhet, inkludering och hälsa i samhället (PEACH). Hon forskar på metoder som mäter hur den byggda och sociala miljön kan skapa ojämlikheter i hälsa och välbefinnande. Vid forskningsenheten PEACH undersöker hon tillgänglighet till olika tjänster och bekvämligheter, som till exempel matställen, primärvård och allt annat som behövs för att upprätthålla hälsa och välbefinnande.
Det sammanfaller väl med CASE-forskaren Oskar Jonssons intresseområde. Till hösten åker han på en flera månader lång forskningsvistelse tvärs över hela Nordamerika, för att bland annat lära mer av Terashimas forskning och dela med sig av CASE:s erfarenheter i Sverige.
– Samarbetet startade 2021 när jag fick höra talas om CASE-utvecklade analysinstrumentet ”Housing Enabler” på en konferens i Finland, berättar Terashima.
Vad inom er forskning har haft störst genomslag i samhället?
– Vi bedriver ofta forskning som engagerar personer med levd erfaranhet av egenskaper i den byggda miljön som minskar deras livskvalitet. Deras röster är en av de minst "hörda" i planeringsprocesser. Vi hoppas att vi lyfter deras värdefulla kunskap på ett sätt som hjälper till att "utjämna spelplanen" där planerares praktikbaserade kunskap och personers levda erfarenhet anses lika viktigt i arbetet med tillgänglighet och samhällsplanering.
Vilka är era utmaningar, när det gäller att verkligen skapa förändring med er forskning?
– Vi är en litet forskningsenhet. Det är svårt att genomföra storskaliga projekt som engagerar ett stort antal deltagare på grund av tids- och resursbegränsningar. Samtidigt är det svårt att rekrytera många deltagare – särskilt de med icke-synliga funktionsnedsättningar på grund av stigma. Det tar tid att skapa en kultur där personer med denna expertis inom tillgänglighet växer fram och känner sig trygga i samarbeten med forskare. Enligt vår erfarenhet är de alltid superkunniga och generösa i sin vilja att utbilda forskare. Jag hoppas att forskning i partnerskap tillsammans med ledare med levd erfarenhet av tillgänglighetsproblem blir en norm framgent.
Vad är viktigast att tänka på när ni ska nå ut?
– Respekt kanske? Vi är alltid imponerade av hur mycket kunskap deltagarna har kring tillgänglighet och policy – utan den kommer vi att fortsätta skapa dåligt utfomade städer. Vi planerare har så mycket att lära, och vi måste närma oss vårt arbete utifrån respekt.
Forskningsingenjören Nick Christie från USA, som arbetar i forskargruppen Aktivt och hälsosamt åldrande i Lund, förvånas över hur många offentliga platser som inte är tillgänglighetsanpassade i Sverige och i Europa, jämfört med i hemlandet där detta regleras hårdare.
Ständigt nya tillgänglighetsfrågor
I Kanada har den så kallade 15-minutersstaden väckt mycket uppmärksamhet, där man ska nå grundläggande service inom en kvarts promenad. En genomsnittsvuxen går 1,25 meter per sekund (enligt Google Maps eller Walk Score), så om din gånghastighet är lägre, till exempel för att du är äldre, ett barn eller en person med rörelsenedsättning, är din 15-minutersstad mycket mindre.
- "De flesta människor är inte genomsnittsmänniskor", säger Terashima, "så de stadsdelar som anses nåbara baserat på den genomsnittliga gånghastigheten kanske inte alls går att nå för många människor. "Frågor om tillgänglighet eller inkluderande design utvecklas också hela tiden", säger hon och använder offentliga toaletter som exempel. I Nordamerika installeras i allt högre grad offentliga toaletter för alla kön, vilket möter behov av säkerhet för icke-binära användare. En sådan fråga fanns inte på planerarnas radar för ett decennium sedan. Nu börjar många kommuner åläggas att installera tillgängliga offentliga toaletter. Men tillgänglig för vem? Terashima berättar om sitt senaste besök i Tokyo där en offentlig toalett på universitetet var utrustad med många funktioner som röstaktiverad blinkande toalett, beröringsfri dörr, stomikompatibelt handfat och skötbord för vuxna. Terashima fick reda på att de hade lite "problem" på grund av det inbjudande skötbordet för vuxna – eleverna sover och äter lunch på toaletten. En ny fråga uppstår, ska eleverna få sova och äta på toaletten? Återigen, vems problem försöker vi lösa?
Terashima har introducerat flera forskningsaktiviteter på PEACH, till exempel testning av skyltars tillgänglighet, visualisering av tillgänglighetsstandarder och 3D-modellering av gator och publika miljöer baserat på råd från personer med levd erfarenhet. Deras problemorienterade projekt inkluderar Nova Ramp Up, ett projekt i samarbete med en lokal stödorganisation för människor som tidigare suttit i fängelse för att skapa anpassade träramper för små butiker på landsbygden, Cheers to Access för att erbjuda restauranger och kaféer "certifikatklistermärken" att sätta upp i deras entréer om att de har tillgängliga funktioner som toaletter med handtag, bord i olika höjder och breda och jämna passager. PEACH har också utvecklat en digital kartapp, där allmänheten kan rapportera in hinder, gropar och annan tillgänglighetsdata.
Denna CASE Scientific Session i Lund kommer förhoppningsvis att framöver öppna upp för fler och djupare samtal och samarbete mellan forskarna inom PEACH och CASE.
